into the wild

Fjällvandringen var fin med jonas härliga släkt. Drog till doktorn dagen innan vi åkte upp som sa att jag ahde dubbelsidig öroninflammation och bihåleinflammation. Ganska illa alltså så jag fick en fet jäkla penicillinkur som tar slut imorgon och kortisonspray. Känner dock av örat fortfarande och hade feber häromdagen och så satans ont att jag inte kunde jobba i måndags så borde nog gå tillbaka till farbror doktor.

Lite mer om fjällvandringen, mådde ju inte helt hundra som ni förstår, men jag och jonas låg i täten i princip hela tiden. Vi var nio personer, de flesta tältade och några bodde i stugor. Vi gick över 1,2 mil varje dag med 16,5 kg på ryggen, men det minskade ju varje dag i takt med att man åt upp maten. Vet inte hur många lemlar och renar vi sett. Vädret var alldeles lagom varmt för linne de första dagarna men de två sista dagarna regnade det och vårt tält läkte in, så jag och jonas betämde oss för att bege oss tillbaka med de andra i gänget en dag tidigare. Även danne och sara som tänkt vara ute längre än oss begav sig hemåt till storstugan i åre där varma duschar och bastu väntade, inte helt fel efter att ha levt ute i vildmarken, även fast det har sin charm det också. Så vi fick en extradag i Åre och självklart tänkte vi dra ut på äventyr så det blev att paddla kajak. Riktigt skönt måste jag säga, vill jag definitivt göra igen. Riktigt bra vecka i Åre och ute på Jämtlandsfjället.

Jobbade första dagen idag, är helt slut fastän det har varit lugnt. Stannade ju som sagt hemma igår för att jag var så svag, tur att man har en så snäll kille som ställer upp. Starten på första passet var iof inet så skön, kvinnan i köket sa direkt att jag hade blivit tjock och kände på mina armar. Hon sa det på ett glatt sätt som om det vore en bra grej, men herregud? Aja, kanske en snäll sak att säga i hennes land. Behövde liksom inte riktigt en till påminnelse. Fan har ju haft semester OCH varit rejält sjuk.

En sista grej i det här långa inlägget...
Mickan kommer hem snart!! Helt sjukt att det inte ens är två veckor kvar, ja ni fattar ju att jag längtar. Och jasmina, saknar dig babe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0