Äntligen hemma, nu kan jag koppla av. Var förbi tjejerna på fiket för att lämna sakerna, så söta bakom disken! Och ojojoj vad mycket gott de hade, fick med mig en liten goodiebag hem. Har även gjort helgens städning, handlat, spelat och varit hos polisen. När jag fyllde i mina papper kom en kvinna fram till polisen bakom rutan och började berätta om hur hon blev misshandlad av sin alkoholiserade sambo på dålig svenska. Hon ville bo hos polisen men han kunde bara skicka henne till socialen och bad henne ringa 112 nästa gång något hände. Inte ville hon göra någon anmälan heller, hon hade en dotter. Ville gå fram till henne, trösta henne, säga att allt skulle bli bra på något sätt, men hon försvann så snabbt. Sverige är ju egentligen ett av de bästa länderna, men i sådana här situationer känns allt så jävla otillräckligt. Ska hon och dottern behöva vänta på att bli misshandlade fysiskt för att någon ska kunna ingripa? Krossade hjärtat mitt att höra henne gråta och berätta allt. Jag hoppas verkligen hon klarar sig och tar sig bort från honom. Fy fan vad hemskt. Fy fan.